En debatt som måste föras

Den senaste tidens händelser och debatten om mångfald och värderingar är uppenbarligen svår. Den är icke desto mindre nödvändig. Det är inget märkligt att ministrar och politiskt engagerade lämnar politiken, men förra veckans avgångar visar behovet av en djupare diskussion i det svenska samhället om värderingar, likabehandling och grundläggande mänskliga rättigheter.

Efter att ha lyssnat på olika debattörer kan man konstatera att det saknas en mötesplats för en diskussion om vad mångfald egentligen innebär för oss alla oavsett bakgrund. Jag noterar att det till stor del är människor med utländsk bakgrund som diskuterar handskakningar och samröre med organisationer som inte står för grundläggande demokratiska värden. Var finns kyrkans företrädare och var finns hela det sekulära Sverige i debatten? Under veckan har jag hört att debattörer som har en privat åsikt inte gärna uttrycker den publikt. Det är mänskligt men visar dessvärre också konflikträdsla och självpåtagen censur.

Kan och vågar vi diskutera frågor som handlar om gemensamma normer och de kulturkrockar som faktiskt finns? Finns det en gräns för vad som kan accepteras i fråga om kulturella, traditionella eller religiösa normer? Svaret är rimligen ja men var och hur sätter vi gränsen? Om vi inte talar om detta så lär gränsen sätta sig själv eller konstant vara flytande. Det bidrar knappast till ett vi-samhälle.

Rädsla och osäkerhet leder ofta till frustration. Stigmatisering av grupper är farligt och bidrar i värsta fall till både utanförskap och extrema åsikter. Det bidrar också till att människor inte möts på arbetsplatser, i skolor och i privata sammanhang. Även om det sakta blir bättre är mångfalden dåligt representerad i politiken, i statsförvaltningen och på det säkerhetspolitiska området. Även i den bransch som FN-förbundet verkar är mångfalden bristfällig.

Vi måste orka och våga diskutera värderingar och utmana konservativa normer som inte är förenliga med grundläggande mänskliga rättigheter. Forum behövs för diskussioner om till exempel kvinnors rättigheter. I FN-förbundet arbetar vi sedan många år internationellt och i Sverige för flickors rätt att slippa bli bortgifta som barn eller bli könsstympade. Många uppskattar det men inte alla. Genom att mötas kan vi bryta skadliga traditioner och förpassa dem till historiens skräphög som vi en gång gjorde med de kristnas häxbränningar.

Patriarkala normer måste utmanas och det bör ske med öppenhet, diskussion och gemensamt ansvarstagande. Kanske förra veckans händelser kan bli den katalysator som krävs för att vi på ett djupare plan ska börja diskutera vad vi kan acceptera eller inte. Det kan bli jobbigt, men samtal, möten och tydliga värderingar är trots allt det bästa sättet att gemensamt ta ansvar för ett mer jämlikt, mer jämställt och bättre Sverige.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someoneShare on Google+Share on LinkedIn
Aleksander Gabelic

About Aleksander Gabelic

Aleksander Gabelic är ordförande för Svenska FN-förbundet sedan år 2000.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>