Aleksander Gabelic

Om Aleksander Gabelic

Aleksander Gabelic är ordförande för Svenska FN-förbundet sedan år 2000.

Fredssamtal om Syrien?

Många jag möter frågar om freden är möjlig i Syrien. Vi är många som hoppas trots otaliga besvikelser med hundratusentals döda och miljontals flyktingar. Innan jul beslutade FN:s säkerhetsråd att en fredsplan ska utarbetas för Syrien med samlingsregering och demokratiska val inom 18 månader. På måndag ska enligt planen de 17 länder som står bakom initiativet tillsammans med parterna i konfliketen träffas i Genève.

Det är in i det sista oklart om mötet blir av. Positivt är att både Ryssland och USA har uttryckt att det är viktigt att en fredsprocess inleds. En nyckelfråga är vilka företrädare för oppositionen som bjuds in då Ryssland även vill ha närvaro av regimvänlig opposition. Ett annat problem är att Ryssland med sina bombningar bekämpar inte enbart IS utan även oppositionen mot Syriens president Bashar al-Assad.

Den svensk-italienske diplomaten Staffan de Mistura är FN:s sändebud för Syrienkonflikten #SyriaCrisis och har huvudansavret för fredssamtalen i Genève. De senaste försöken att skapa en fredsprocess resulterade i att de Misturas företrädare Lakhdar Brahimi bad Syriens folk om ursäkt för världens misslyckande att skapa fred i landet. Det ser fortfarande mörkt ut trots vissa förhoppningar om att ett genombrott ska kunna ske.

Det är svårt att ens föreställa sig vad många människor i Syrien har fått genomlida. Landets invånare måste få fred och hopp om en bättre framtid. Världens länder och alla aktörer som är inblandade måste ta sitt ansvar, särskilt de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd.

Parallellt med de politiska ansträngningarna för fred i Syrien hålls en givarkonferens i London den 4 februari. FN har länge vädjat om mer humanitärt stöd för flyktingar i Syrien och dess grannländer. Det är hög tid att det humanitära arbetet får fullt stöd. Vi själva kan också bidra genom att stödja FN-fondens katastrofinsamling för människorna som har flytt Syrien och som går till FN:s livsmedelsprogram och dess arbete i regionen.

Vi får se vad som händer i nästa vecka. Omvärlden och parterna måste inleda en fredsprocess värt namnet. Ytterligare ett misslyckande är inte acceptabelt.

Aleksander Gabelic

About Aleksander Gabelic

Aleksander Gabelic är ordförande för Svenska FN-förbundet sedan år 2000.

Burundi senaste utmaningen för folkrätten

Burundi UN Photo Eskinder Debebe
FN:s säkerhetsråd antog den 12 november resolution 2248 om Burundi. Foto: UN Photo/Eskinder Debebe.

Diskussionen om folkrätten och dess utveckling är viktig. I mer än tio år har politiker och jurister funderat på hur mänsklig säkerhet ska försvaras. FN-principen skyldighet att skydda är ett stort steg framåt men trots bred enighet i FN och trots att principen har tillämpats vid en rad tillfällen är den fortfarande omdebatterad.

Frågan hur människors säkerhet ska skyddas aktualiseras av utvecklingen i Burundi, ett land som likt grannen Rwanda genomgick ett folkmord för tjugo år sedan. I somras utbröt stridigheter och politiskt våld efter att president Pierre Nkurunziza i strid med fredsavtalet och konstitutionen inlett en tredje mandatperiod efter sommarens val. Under hösten har oroligheterna eskalerat med rapporter om mord, förföljelse, godtyckliga arresteranden och andra övergrepp.

FN följer situationen noga och Ban Ki-moons särskilde rådgivare har rapporterat till säkerhetsrådet. MR-kommissarie Zeid har varnat för att Burundi befinner sig på gränsen till inbördeskrig och Ban Ki-moon själv har uppmanat både regeringssidan och rebellgrupper till återhållsamhet.

Utvecklingen i Burundi diskuteras parallellt i Afrikanska unionen. I AU:s stadgar ges utrymme att gripa in i ett medlemsland för att skydda mänsklig säkerhet. Unionen överväger en styrka om 5 000 soldater som ska hindra människorättskränkningar och övergrepp. FN:s säkerhetsråd har, i tillägg till de egna åtgärderna, gett sitt stöd till initiativet och uppmanat AU:s medlemsländer att bidra med soldater och poliser.
Afrikanska unionen vill bistå med förebyggande åtgärder och skydd för civilbefolkningen med målet att underlätta en politisk dialog mellan aktörerna i konflikten. Det ligger i linje med säkerhetsrådets uppmaning att agera skyndsamt.

AU:s initiativ flyttar folkrätten ännu ett steg framåt. Det är välkommet och världen måste leva upp till sina åtaganden och värna om mänsklig säkerhet. Vi måste se även det som händer i Burundis grannländer. I både DR Kongo och Rwanda vill presidenterna sitta kvar i strid med ländernas konstitutioner, precis som i fallet Burundi.

Både AU och FN måste nu göra allt för att förhindra att våldet i Burundi eskalerar och sätter hela regionen i brand. Konflikthanteringsarbetet har inga gränser och det som händer i Syrien och dess grannländer får inte göra oss blinda för andra konflikter och tragedier. Burundi behöver omvärldens stöd och engagemang, inte minst genom folkrätten och försvaret för mänsklig säkerhet.

Aleksander Gabelic

About Aleksander Gabelic

Aleksander Gabelic är ordförande för Svenska FN-förbundet sedan år 2000.

Glaset halvfullt efter Paris

Politiker och diplomater jublade i lördags efter att 194 länder antagit förslaget om ett nytt klimatavtal i Paris. Det är en stor framgång för processen och för ordförandelandet Frankrike. Jag har själv varit med vid klimatmötena på Bali och i Poznan. Formen och processen är komplicerad och kan enkelt förstöras av ett fåtal länder. Vi minns alla misslyckandet i Köpenhamn 2009 då mötet havererade trots närvaro av de viktigaste stats- och regeringscheferna. Avtalet i Paris ska ses i det ljuset.

Entusiasmen handlar om att man trots olika intressen enades om att världen måste räddas med minskad uppvärmning till under två grader, helst 1,5 grader. Problemet är att slutdokumentet saknar anvisningar om hur temperaturmålet ska uppnås. Det finns inga konkreta siffermål om minskningar av koldioxid och växthusgaser. 187 länder lämnade innan mötet i Paris in frivilliga klimatplaner och den samlade statistiken av vad man vill göra når en temperaturökning på uppåt 3 grader. Det räcker inte. Klimatplanen är heller inte rättsligt bindande. Därför är resultatet i Paris tudelat.

Det som är positivt är att länderna har förpliktat sig att vart femte år redovisa arbetet med sina klimatplaner och uppdatera dem. Det bidrar till transparens och ökade möjligheter att påverka regeringarna men också att enklare hjälpa dem att nå målen nationellt.

Jag är hoppfull om att näringslivet träder in och levererar miljötekniskt kunnande som kan skapa nya arbetstillfällen och en miljömässigt hållbar värld. Ett tillfälle att höja ambitionsnivån är i samband med en ceremoni den 22 april i New York i FN-högkvarteret då ratificeringen av avtalet börjar. Avtalet träder i kraft 2020 efter att minst 55 länder som står för minst 55 procent av de globala utsläppen har ratificerat det.

Mötet i Paris är en framgång för FN:s arbete men än så länge är glaset bara halvfullt. Frivilligorganisationer, företag, regeringar och enskilda måste fortsätta att fylla det med målet att skapa en hållbar utveckling för våra barn och barnbarns barn.

Aleksander Gabelic

About Aleksander Gabelic

Aleksander Gabelic är ordförande för Svenska FN-förbundet sedan år 2000.

Jordanien skiner i mörkret men vilar på farlig grund

Jordanien AleksanderRedan när man landar i Amman får man positiva bilder och en behaglig känsla av att befinna sig i Väst. Motorvägen in till Amman vittnar om modernitet och framgång. Tveklöst är Jordanien ett spännande land som till det yttre framstår som stabilt i en våldsam och kaotisk region.

FN-förbundet genomförde i veckan en studieresa för riksdagsledamöter med syfte att lära mer om FN:s arbete i fält. Under resan fick delegationen träffa flyktingar, hjälporganisationer, FN, parlamentariker, ministrar, kvinnoorganisationer, diplomater och journalister.

Jordanien har goda relationer med många aktörer. Landet är ett medelinkomstland som är populärt i västvärlden. I landet finns 630 000 flyktingar från Syrien. Landet har även historiskt tagit emot många flyktingar, till exempel palestinier från krigen med Israel 1948 och 1967, men även libaneser och irakier. Alla flyktingar får inte tillstånd att vistas i landet och än färre, bortsett palestinierna, får arbetstillstånd eller medborgarskap.

På ytan är Jordanien charmigt och modernt men bortom religionsfrihet, julgranar och kristna attribut i ett muslimskt land finns mycket att fundera på. Något stämmer inte och Jordanien känns som en farlig kuliss. Landet har nyligen stoppat 12 000 flyktingar vid gränsen mot Syrien. Det sägs att Jordanien vill ha mer stöd från omvärlden och få samma resurser som Turkiet lovats. Det finns en rädsla bland jordanierna att de ska bli en minoritet i sitt eget land. Andra säger att de är rädda för att få in IS-extremister nu när omvärlden bombar i Syrien.

När man skrapar på fasaden inser man att Jordaniens ekonomi är helt beroende av stöd från USA och länderna i Gulfen. Näringsverksamheten och viljan att reformera landet är begränsad. Den västliga fasaden krackelerar ordentligt när man inser att Jordanien ligger efter ett land som Saudiarabien i Gender gap index . Barnäktenskap är utbrett och knappt några av de många välutbildade kvinnorna får arbeta. Misshandel i hemmet och hedersmord vanligt. När jag besökte Jordanien på 1990-talet bar få kvinnor slöja. I dag är det mycket vanligt.

Jordanien gör tillsammans med FN och andra hjälporganisationer stora insatser för flyktingar. Men landet är splittrat och vissa vill skicka tillbaka flyktingar medan andra hjälper dem med arbete trots att de befinner sig illegalt i landet.

Jordanien är en strategisk buffertzon för många intressen. I Syrien bombar alla IS och Ryssland bombar oppositionen men inga utländska aktörer bekämpar den största förbrytaren av alla, Assadregimen. Det bidrar till ännu fler flyktingar till Jordanien, enligt FN minst 400 000 ytterligare under 2016.

I schack kan man överleva länge på taktiskt spel men även i ett geopolitiskt spel kommer man till slut att hamna i ett hörn utan möjlighet att komma vidare. Efter några dagar i Jordanien känner jag förfäran över vad som sker under ytan. Landet är viktigt för alla – Israel, USA, länderna i Gulfen och nu även Ryssland som Jordanien nyligen slutit avtal med. Allt handlar om säkerhet och kontroll och i det spelet är Jordaniens högsta prioritet att förbli stabilt. Men ingen verkar bry sig att inse att landet i avsaknad av ekonomiska och politiska reformer samtidigt blir allt mer konservativt.

Av Jordaniens befolkning på omkring 7 miljoner är 70 procent under 30 är. FN:s befolkningsfond har gjort undersökningar som visar att de flesta unga dras till konservativa och traditionella värden och inte till liberalism, frihet, jämställdhet och demokrati. Över 3 000 personer har anslutit sig till terrororganisationer i Syrien.

Omvärlden ser Jordanien som ett ljus i mörkret men verkar inte se det grumliga ökendammet som ligger under ytan. Landet är en politisk krutdurk med våld, flyktingströmmar och politiskt kaos som möjliga risker i en framtid. Omvärlden har gjort misstag i länder som Irak och Afghanistan. Nu måste man orka se Jordanien i ett bredare perspektiv. Ju förr det sker desto bättre.

Aleksander Gabelic

About Aleksander Gabelic

Aleksander Gabelic är ordförande för Svenska FN-förbundet sedan år 2000.

Svik inte Västsahara!

Den 6 november är 40-årsdagen av Marockos ockupation av Västsahara. För alla demokratiskt sinnade stater måste det vara en prioriterad uppgift att snarast få ett slut på ockupationen och infria FN-löftet om en folkomröstning om Västsaharas framtid. Det gäller också Sverige.

Sveriges riksdag och svenska regeringar har profilerat sig som folkrättens och de små ländernas försvarare. Riksdagen beslutade 2012 att Västsahara måste få sin självständighet och Sverige har i EU förespråkat att utökade handelsförbindelser med Marocko förutsätter frihet åt det västsahariska folket.

Därför är den senaste tidens signaler från utrikesminister Margot Wallström oroande. Att hänvisa till pågående utredningar är inte vad det ockuperade Västsahara behöver. Det folkrättsliga läget är sedan länge klarlagt och konkreta steg måste tas för att avveckla Afrikas sista koloni.

Sveriges regering sa när man erkände Palestina att ett erkännande skapar likvärdiga parter som kan driva fredsprocessen framåt. Det gäller också Västsahara. Andra likheter mellan de två konflikterna är begränsad rörelsefrihet för civilbefolkningen, att råvarutillgångar exploateras och att regimkritiker och aktivister har fängslats och dödats.

FN:s insats i Västsahara, Minurso, har förvägrats att rapportera om situationen för de mänskliga rättigheterna, men omvärlden vet att kränkningar förekommer. Västsahariska människorättsaktivister har vid besök i Sverige påtalat bristen på stöd från både FN och EU för sin sak.

Regeringen har konstaterat att erkännandet av Palestina väcker allt bredare gensvar efter att inledningsvis ha betraktats som kontroversiellt. Det vittnar om att stödet för folkrätten vinner i längden. Den inställningen måste finnas också i frågan om Västsahara.

Sverige får inte böja sig för hot från Marockos regering utan måste fortsätta att enträget hävda etablerade folkrättsliga principer för relationerna mellan världens stater. En bred riksdagsmajoritet och en rad folkrörelser ger sitt stöd till ett erkännande. Jag besökte flyktinglägren utanför Tindouf i södra Algeriet för över tjugo år sedan. Dessvärre har inte mycket hänt sedan dess. Fyrtio år av ockupation och svek mot Västsahara måste få ett slut.

Aleksander Gabelic

About Aleksander Gabelic

Aleksander Gabelic är ordförande för Svenska FN-förbundet sedan år 2000.