Aleksander Gabelic

Om Aleksander Gabelic

Aleksander Gabelic är ordförande för Svenska FN-förbundet sedan år 2000.

Hoppfulla möten om flyktingar och migranter

De senaste årens globala flyktingsituation kräver ett mycket större ansvarstagande av FN:s medlemsländer än hittills. Sverige och några få andra västländer har tillsammans med många av de fattigaste länderna tagit emot många flyktingar. Mer måste göras när UNHCR nu räknar till fler än 65 miljoner flyktingar – det största antalet sedan andra världskriget.

Att två möten på högsta regeringsnivå om flyktingars och migranters situation har hållits i New York samtidigt som FN-året startar är välkommet och nödvändigt. Dagen efter FN-mötet om migration arrangerade Barack Obama i New York ett finansiellt inriktat möte om hur fler ska bidra ekonomiskt för att hjälpa människor på flykt.

De två mötena bidrog bland annat till att Internationella organisationen för migration, IOM, nu är ett FN-organ, att antalet kvotflyktingar fördubblas till 360 000 och att ökad humanitär hjälp har utlovats. Det är positivt, men det måste samtidigt påpekas att betydligt större insatser krävs. Det finns också skäl att påminna om att flyktingkrisen är en följd bland annat av bristande förmåga bland FN:s medlemsländer att hantera konflikter och humanitära kriser som i till exempel Syrien och Demokratiska republiken Kongo.

Världens länder har med veckans möten tagit några myrsteg mot en global flykting- och migrationspolitik, men mycket mer måste alltså göras. Vi får aldrig glömma att bakom varje siffra finns en individ. Siffran 65 miljoner är oacceptabel.

Aleksander Gabelic

About Aleksander Gabelic

Aleksander Gabelic är ordförande för Svenska FN-förbundet sedan år 2000.

Hög tid för en kvinna

HC

Helen Clark, en av kandidaterna till posten som ny FN-chef, vid ett besök i Stockholm i mars 2016.

FN-chefen Ban Ki-moon lämnar sin post efter årets slut. Debatten om en ny generalsekreterare är i full gång. Valet är kanske viktigare än någonsin med tanke på de utmaningar som världsorganisationen står inför.

Krav från folkrörelser i hela världen har bidragit till att processen den här gången är mer öppen än tidigare och att flera kvinnor finns bland kandidaterna. FN-förbundet står bakom kampanjen ”1 for 7 billion” som driver kravet på en transparent process. För första gången har kandidaterna frågats ut i FN:s generalförsamling.

Några kandidater har hoppat av och de som finns kvar prövas nu i informella omröstningar i FN:s säkerhetsråd. Den som i nuläget sägs ha flest röster är Antonio Guterres från Portugal som tidigare var chef för FN:s flyktingkommissariat. Guterres är bara en av tre kandidater med chefserfarenhet från FN – de andra två, Irina Bokova, Unesco, och Helen Clark, UNDP, är kvinnor. Trots det understryks ofta att just kvinnorna måste vara kompetenta.

FN-sekretariatet och flera FN-organisationer och -program behöver reformeras. FN behöver ett modernt ledarskap som kan utveckla organisationen och stärka dess förtroende. En ny generalsekreterare måste även kunna bära upp organisationen och vara en symbol för fred, rättvisa och en bättre värld. FN behöver präglas av modernitet och vår tids värderingar om bland annat jämställdhet mellan kvinnor och män.

Säkerhetsrådet har i höst en unik möjlighet att rekommendera generalförsamlingen en eller flera kvinnliga kandidater. Det vore ett sätt att stå upp för FN-tanken och att posten som generalsekreterare i FN inte måste vara förbehållen en man. Sveriges regering bör finnas bland dem som aktivt driver frågan. Det är ett sätt att också i praktiken visa att både män och kvinnor kan komma ifråga för världens svåraste jobb.

Det är helt enkelt hög tid för en kvinna.

Aleksander Gabelic

About Aleksander Gabelic

Aleksander Gabelic är ordförande för Svenska FN-förbundet sedan år 2000.

En debatt som måste föras

Den senaste tidens händelser och debatten om mångfald och värderingar är uppenbarligen svår. Den är icke desto mindre nödvändig. Det är inget märkligt att ministrar och politiskt engagerade lämnar politiken, men förra veckans avgångar visar behovet av en djupare diskussion i det svenska samhället om värderingar, likabehandling och grundläggande mänskliga rättigheter.

Efter att ha lyssnat på olika debattörer kan man konstatera att det saknas en mötesplats för en diskussion om vad mångfald egentligen innebär för oss alla oavsett bakgrund. Jag noterar att det till stor del är människor med utländsk bakgrund som diskuterar handskakningar och samröre med organisationer som inte står för grundläggande demokratiska värden. Var finns kyrkans företrädare och var finns hela det sekulära Sverige i debatten? Under veckan har jag hört att debattörer som har en privat åsikt inte gärna uttrycker den publikt. Det är mänskligt men visar dessvärre också konflikträdsla och självpåtagen censur.

Kan och vågar vi diskutera frågor som handlar om gemensamma normer och de kulturkrockar som faktiskt finns? Finns det en gräns för vad som kan accepteras i fråga om kulturella, traditionella eller religiösa normer? Svaret är rimligen ja men var och hur sätter vi gränsen? Om vi inte talar om detta så lär gränsen sätta sig själv eller konstant vara flytande. Det bidrar knappast till ett vi-samhälle.

Rädsla och osäkerhet leder ofta till frustration. Stigmatisering av grupper är farligt och bidrar i värsta fall till både utanförskap och extrema åsikter. Det bidrar också till att människor inte möts på arbetsplatser, i skolor och i privata sammanhang. Även om det sakta blir bättre är mångfalden dåligt representerad i politiken, i statsförvaltningen och på det säkerhetspolitiska området. Även i den bransch som FN-förbundet verkar är mångfalden bristfällig.

Vi måste orka och våga diskutera värderingar och utmana konservativa normer som inte är förenliga med grundläggande mänskliga rättigheter. Forum behövs för diskussioner om till exempel kvinnors rättigheter. I FN-förbundet arbetar vi sedan många år internationellt och i Sverige för flickors rätt att slippa bli bortgifta som barn eller bli könsstympade. Många uppskattar det men inte alla. Genom att mötas kan vi bryta skadliga traditioner och förpassa dem till historiens skräphög som vi en gång gjorde med de kristnas häxbränningar.

Patriarkala normer måste utmanas och det bör ske med öppenhet, diskussion och gemensamt ansvarstagande. Kanske förra veckans händelser kan bli den katalysator som krävs för att vi på ett djupare plan ska börja diskutera vad vi kan acceptera eller inte. Det kan bli jobbigt, men samtal, möten och tydliga värderingar är trots allt det bästa sättet att gemensamt ta ansvar för ett mer jämlikt, mer jämställt och bättre Sverige.

Aleksander Gabelic

About Aleksander Gabelic

Aleksander Gabelic är ordförande för Svenska FN-förbundet sedan år 2000.

Se Rwanda med öppna ögon

Jag minns mitt första besök i Rwanda 2010. Det var som att i en torktumlare av intryck, åsikter, vacker miljö och ett möte med landets president Paul Kagame landa i en fascinerande känsla av att imponeras av landets utveckling och samtidigt känna stark oro över den politiska situationen.

I helgen besökte FN-förbundet landet igen för att undersöka möjligheten till ett samarbete med Rwandas FN-förbund. Intrycken efter tre dagars besök är desamma som förra gången. Landet är bedårande vackert och det är svårt att inte bli förförd av allt Rwanda har uppnått i fråga om utveckling, investeringar och jämställdhetsarbete. Skrapar man på ytan så är det inte lika vackert. Världen har alltför länge blundat för de övergrepp som sker mot oppositionen, journalister och civilsamhället.

I februari genomfördes en folkomröstning som ändrade konstitutionen så att den sittande presidenten kan väljas om för ytterligare tre mandatperioder och som längst till 2034. Omröstningen utlystes med tio dagars varsel så att ingen opposition kunde mobiliseras. Resultatet blev 98 procents majoritet för en ändring i konstitutionen.

Vad gör då världen? Alltför många länder har länge charmats av Rwandas utveckling och ledarskap, men de senaste åren har biståndsgivare dragit in stödet och mer öppet kritiserat Rwanda. USA som har stått Rwanda nära sedan folkmordet 1994 har allt oftare öppet kritiserat president Kagame för inblandning i östra Kongo och för brott mot de mänskliga rättigheterna. USA har också varnat för att Rwanda beväpnar flyktingar från Burundi och därigenom bidrar till eskalering av konflikten i grannlandet.

FN har en delikat uppgift i utvecklingsländer som bryter mot de mänskliga rättigheterna att både bidra till utveckling och samtidigt värna om de grundläggande mänskliga rättigheterna. Här måste FN:s medlemsländer, även Sverige, bidra till att FN blir än bättre. Det känns särskilt viktigt med tanke på att det är oroligt även i Rwandas grannländer. Hela regionen är instabil.

Jag är orolig för att nästa års val till presidentposten i Rwanda kan bli en start för ökad politisk instabilitet och våld. Världen måste orka se Rwanda med öppna ögon, med respekt för landets historia och beredskap att förebygga att folkmordet upprepas. Vi svek människorna i Rwanda 1994. Låt oss inte upprepa samma misstag igen.

Aleksander Gabelic

About Aleksander Gabelic

Aleksander Gabelic är ordförande för Svenska FN-förbundet sedan år 2000.

Är freden möjlig i Syrien?

Kriget i Syrien tycks inte ha något slut. De senaste månadernas intensiva krigshandlingar från främst regimen och Ryssland har orsakat ännu fler döda och flyktingar. Ryssland vill stärka regimens förhandlingsposition inför de kommande fredsförhandlingarna. Den grymma taktiken leder till fruktansvärda konsekvenser för människor.

Fredssamtalen i Genève har avbrutits eftersom parterna inte är överens. Nu har med hjälp av Ryssland och USA en temporär vapenvila uppnåtts. FN har rapporterat om överträdelser men vapenvilan håller i stora delar. Det ger visst andrum för FN och andra humanitära organisationer att leverera mat och humanitär hjälp till de drabbade. För många kommer hjälpen för sent. FN har dokumenterat att tusentals människor har dött av svält.

Flyktingströmmen fortsätter men allt fler länder stänger sina gränser för människor som vill in i Europa. Sverige har tagit ett stort ansvar men det finns många andra länder som borde göra mycket mer för att ta emot flyktingar, vilket också framhålls av FN:s flyktingkommissariat.

Samtalen om fred i Syrien skulle återupptas på måndag den 7 mars men redan nu har datumet flyttats till den 9 mars. Anledningen är att vapenvilan ska befästas och att det ska underlätta samtalen.

Vi får se vad som händer nästa vecka. Världen har svikit det syriska folket i så många år. Samtidigt är den sköra vapenvilan det bästa hoppet. Vi är många som trots alla besvikelser hoppas att FN i samverkan med stormakterna ska ha den centrala rollen för en bestående vapenvila och en verklig fredsprocess.

Mardrömmen i Syrien måste få ett slut med tanke på vad den har orsakat i form av död och flyktingskap. Det räcker nu.

Aleksander Gabelic

About Aleksander Gabelic

Aleksander Gabelic är ordförande för Svenska FN-förbundet sedan år 2000.