En sommar före högtrycket

Efter Almedalsveckan inleds nu sommaren på riktigt för många av oss. En sommar till att koppla av och ladda batterierna inför höstens och de kommande årens intensiva arbete i vår folkrörelse.

Vi nåddes häromdagen av den sommarhälsning som vår lokalförening i Tierp just sänt ut till sina medlemmar. De fångar läget väl i sin hälsning:

”Som Ni vet kommer nu Sverige att få en plats i Säkerhetsrådet. […] Det kommer säkert också att märkas mycket här hemma i Sverige. FN-föreningen har naturligtvis en viktig funktion i detta. […] Det kommer att vara naturligt att tala med vänner och grannar och arbetskamrater om engagemanget för FN. Så bidrar vi som världsmedborgare till det gemensamma arbetet för en bättre värld.”

Just så är det. FN-frågorna kommer garanterat att synas än mer i samhället och vi som vill ha ett starkare och bättre FN har all anledning att gripa den chansen. Det vankas ett par års högtryck i FN-Sverige med andra ord.

Önskan om ett bättre FN är värt att understryka för oss FN-vänner, för idag finns många brister. Undermåliga resurser, splittring i säkerhetsrådet och en stundtals usel ledningskultur är några exempel. Vi i FN-förbundet har hyllat den skicklige FN-tjänstemannen Anders Kompass som genomlidit en Kafkaliknande process bara för att han gjort sitt jobb och slagit larm om sexuella övergrepp begångna av franska soldater. Avslöjandena har sedan följts av flera andra exempel och trots nolltolerans lyckas FN inte hindra dessa övergrepp, dels för att soldaterna står under nationell jurisdiktion. Vi är många som kommer ligga som fastlimmade i våra hängmattor och hammockar när Anders Kompass på måndag den 11 juli berättar om sitt arbete för de mänskliga rättigheterna i P1:s Sommar.

På måndag gör vi också ett skifte inom ledningen av vårt förbundskansli då vår generalsekreterare Linda Nordin avslutar sitt värv hos oss, efter en slutspurt under Almedalsveckan. Vi önskar henne all lycka i hennes nya uppdrag som departementsråd på regeringskansliet. I väntan på en ersättare kommer Jens Petersson, som varit vår biträdande generalsekreterare sedan 5 år tillbaka, att kliva in som tillförordnad generalsekreterare.

I övrigt kommer nya ansikten in på vårt kansli under hösten. Berith Granath går i pension, efter att ha jobbat med utvecklingsfrågor hos oss sedan 1979, och efterträds av Karin Johansson som närmast har en bakgrund i PLAN Sverige. Vår organisationssekreterare Eva Brattander har lämnat oss efter 11 år och ersätts den 15 augusti av Magnus Thorn, med bakgrund i Uppsala Kommun.

Vi önskar er en trevlig sommar!
Aleksander Gabelic och Jens Petersson

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someoneShare on Google+Share on LinkedIn

Nu utökar vi Flicka-projektet

- Jag drömmer om att bli en beslutsfattare, att få bestämma själv.

Så säger en av flickorna i Afar, Etiopien, som FN-förbundet träffar. Hon, liksom de flesta flickor i vårt land, vill själv bestämma över sitt liv, sin kropp, om hon ska gifta sig och inte minst vilken utbildning hon vill ha. För skolan är oerhört viktig för de här etiopiska tjejerna. De berättar att deras mammor ofta inte gått i skolan och sällan kan tjäna egna pengar. AsqualMånga barn vill hjälpa sina föräldrar att bygga ett riktigt hus, betala läkarbesök eller köpa mer och bättre mat. För flickorna är utbildning en väg till en bättre framtid och ett bättre liv än deras föräldrar har haft. Men många barn och särskilt flickor måste sluta skolan i förtid. Anledningen är att de gifts bort. I Afar är barnäktenskap mycket vanligt. Ibland gifts flickor så unga som 12 år bort, ofta med en betydligt äldre man.

Ingen flicka som jag träffat på olika resor runt om i världen har någonsin velat gifta sig som tonåring och framför allt inte sluta skolan. Tvärtom värdesätter de sin utbildning eftersom de vet att utbildning är nyckeln till ett bättre liv.

I Afar är könsstympning av flickor mycket vanligt. Det är en skadlig sedvänja som inte har stöd i någon religion utan i okunskap och tradition. För att stoppa barnäktenskap och könsstympning bedriver FN-förbundet projektet Flicka i samarbete med FN:s befolkningsfond UNFPA. Genom utbildning och bydialog med religiösa ledare, traditionella barnmorskor, män och kvinnor, har den månghundraåriga traditionen att könsstympa flickor brutits. Flickorna får också extra stöd i form av skolmaterial och hygienartiklar så att de kan gå kvar i skolan. De som har drabbats av komplikationer från könsstympningen får vård. Att träffa män som stolt säger ”jag ska aldrig könsstympa min dotter, för nu vet jag vad det innebär” är stort.

Det är bra och roligt att vi nu har expanderat projektet Flicka till Abala i norra Etiopien. Arbetet ger resultat, vilket vi berättar om i Nyhetsmorgon i TV4 dag. Tack alla ni som gjort det möjligt att starta arbetet i ännu ett distrikt. Fler områden står på tur. Stöd Flicka-projektet här.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someoneShare on Google+Share on LinkedIn
Linda Nordin

About Linda Nordin

Generalsekreterare på Svenska FN-förbundet

En debatt som måste föras

Den senaste tidens händelser och debatten om mångfald och värderingar är uppenbarligen svår. Den är icke desto mindre nödvändig. Det är inget märkligt att ministrar och politiskt engagerade lämnar politiken, men förra veckans avgångar visar behovet av en djupare diskussion i det svenska samhället om värderingar, likabehandling och grundläggande mänskliga rättigheter.

Efter att ha lyssnat på olika debattörer kan man konstatera att det saknas en mötesplats för en diskussion om vad mångfald egentligen innebär för oss alla oavsett bakgrund. Jag noterar att det till stor del är människor med utländsk bakgrund som diskuterar handskakningar och samröre med organisationer som inte står för grundläggande demokratiska värden. Var finns kyrkans företrädare och var finns hela det sekulära Sverige i debatten? Under veckan har jag hört att debattörer som har en privat åsikt inte gärna uttrycker den publikt. Det är mänskligt men visar dessvärre också konflikträdsla och självpåtagen censur.

Kan och vågar vi diskutera frågor som handlar om gemensamma normer och de kulturkrockar som faktiskt finns? Finns det en gräns för vad som kan accepteras i fråga om kulturella, traditionella eller religiösa normer? Svaret är rimligen ja men var och hur sätter vi gränsen? Om vi inte talar om detta så lär gränsen sätta sig själv eller konstant vara flytande. Det bidrar knappast till ett vi-samhälle.

Rädsla och osäkerhet leder ofta till frustration. Stigmatisering av grupper är farligt och bidrar i värsta fall till både utanförskap och extrema åsikter. Det bidrar också till att människor inte möts på arbetsplatser, i skolor och i privata sammanhang. Även om det sakta blir bättre är mångfalden dåligt representerad i politiken, i statsförvaltningen och på det säkerhetspolitiska området. Även i den bransch som FN-förbundet verkar är mångfalden bristfällig.

Vi måste orka och våga diskutera värderingar och utmana konservativa normer som inte är förenliga med grundläggande mänskliga rättigheter. Forum behövs för diskussioner om till exempel kvinnors rättigheter. I FN-förbundet arbetar vi sedan många år internationellt och i Sverige för flickors rätt att slippa bli bortgifta som barn eller bli könsstympade. Många uppskattar det men inte alla. Genom att mötas kan vi bryta skadliga traditioner och förpassa dem till historiens skräphög som vi en gång gjorde med de kristnas häxbränningar.

Patriarkala normer måste utmanas och det bör ske med öppenhet, diskussion och gemensamt ansvarstagande. Kanske förra veckans händelser kan bli den katalysator som krävs för att vi på ett djupare plan ska börja diskutera vad vi kan acceptera eller inte. Det kan bli jobbigt, men samtal, möten och tydliga värderingar är trots allt det bästa sättet att gemensamt ta ansvar för ett mer jämlikt, mer jämställt och bättre Sverige.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someoneShare on Google+Share on LinkedIn
Aleksander Gabelic

About Aleksander Gabelic

Aleksander Gabelic är ordförande för Svenska FN-förbundet sedan år 2000.

Sverige till säkerhetsrådet

Sverige har snart chans att väljas in som icke-permanent medlem i FN:s säkerhetsråd under 2017 och 2018. Senast Sverige fanns i rådet var för tjugo år sedan, 1997-1998. Därefter har flera nordiska länder försökt få en plats men inte lyckats. Sverige anmälde sin kandidatur redan 2004 som första land från vår geografiska grupp. Därefter anmälde sig Nederländerna och sist anmälde sig Italien. Två platser står på spel för dessa tre kandidater.

Vi i FN-rörelsen tycker det är bra och viktigt med ett aktivt arbete för en plats i FN:s säkerhetsråd. Det har vi framfört till både nuvarande och tidigare regeringar. Vi välkomnar regeringens aktiva arbete för en plats i FN:s säkerhetsråd. För Sverige som stor bidragsgivare och aktivt medlemsland är det naturligt att vilja vara med också i FN:s viktigaste församling.

Vi har önskat oss större tydlighet från svenska regeringar och samtidigt kritiserat röster som ifrågasatt kampanjen som sådan. Vi har framhållit vikten av att förankra den svenska kandidaturen också i Sverige. I ett sådant kunskapsfrämjande arbete är det av värde att till exempel:

1) Berätta vad Sverige åstadkom senast vi satt i rådet och vilka effekter det förde med sig. Ett exempel är att Sverige drev frågan om FN-poliser i fredsfrämjande insatser.

2) Engagera riksdagsledamöter, civilsamhälle, företag med flera i FN-arbetet. Samarbetet i FN måste förankras brett, också för att få en kunskapsbaserad debatt.

3) Definiera de viktigaste frågorna för Sverige som rådsmedlem. Dessa skulle kunna inrymmas i en FN-strategi. Inspiration kan hämtas från Finland som tagit fram en sådan.

FN gör viktiga insatser, ibland helt livsavgörande, för miljontals människor varje dag. Med tanke på de stora globala utmaningar vi gemensamt har att hantera inom fred- och säkerhetsområdet såsom terrorism, massförstörelsevapen och ett ökande antal konflikter med våld mot civila är behovet av ett effektivt och välfungerande FN kanske större än någonsin. Här har Sverige mycket att bidra med.

Valet sker i FN:s generalförsamling den 28 juni i år. Som FN-vän hoppas och tror jag att Sverige får en av de två platserna.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someoneShare on Google+Share on LinkedIn
Linda Nordin

About Linda Nordin

Generalsekreterare på Svenska FN-förbundet

Se Rwanda med öppna ögon

Jag minns mitt första besök i Rwanda 2010. Det var som att i en torktumlare av intryck, åsikter, vacker miljö och ett möte med landets president Paul Kagame landa i en fascinerande känsla av att imponeras av landets utveckling och samtidigt känna stark oro över den politiska situationen.

I helgen besökte FN-förbundet landet igen för att undersöka möjligheten till ett samarbete med Rwandas FN-förbund. Intrycken efter tre dagars besök är desamma som förra gången. Landet är bedårande vackert och det är svårt att inte bli förförd av allt Rwanda har uppnått i fråga om utveckling, investeringar och jämställdhetsarbete. Skrapar man på ytan så är det inte lika vackert. Världen har alltför länge blundat för de övergrepp som sker mot oppositionen, journalister och civilsamhället.

I februari genomfördes en folkomröstning som ändrade konstitutionen så att den sittande presidenten kan väljas om för ytterligare tre mandatperioder och som längst till 2034. Omröstningen utlystes med tio dagars varsel så att ingen opposition kunde mobiliseras. Resultatet blev 98 procents majoritet för en ändring i konstitutionen.

Vad gör då världen? Alltför många länder har länge charmats av Rwandas utveckling och ledarskap, men de senaste åren har biståndsgivare dragit in stödet och mer öppet kritiserat Rwanda. USA som har stått Rwanda nära sedan folkmordet 1994 har allt oftare öppet kritiserat president Kagame för inblandning i östra Kongo och för brott mot de mänskliga rättigheterna. USA har också varnat för att Rwanda beväpnar flyktingar från Burundi och därigenom bidrar till eskalering av konflikten i grannlandet.

FN har en delikat uppgift i utvecklingsländer som bryter mot de mänskliga rättigheterna att både bidra till utveckling och samtidigt värna om de grundläggande mänskliga rättigheterna. Här måste FN:s medlemsländer, även Sverige, bidra till att FN blir än bättre. Det känns särskilt viktigt med tanke på att det är oroligt även i Rwandas grannländer. Hela regionen är instabil.

Jag är orolig för att nästa års val till presidentposten i Rwanda kan bli en start för ökad politisk instabilitet och våld. Världen måste orka se Rwanda med öppna ögon, med respekt för landets historia och beredskap att förebygga att folkmordet upprepas. Vi svek människorna i Rwanda 1994. Låt oss inte upprepa samma misstag igen.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someoneShare on Google+Share on LinkedIn
Aleksander Gabelic

About Aleksander Gabelic

Aleksander Gabelic är ordförande för Svenska FN-förbundet sedan år 2000.