De senaste årens globala flyktingsituation kräver ett mycket större ansvarstagande av FN:s medlemsländer än hittills. Sverige och några få andra västländer har tillsammans med många av de fattigaste länderna tagit emot många flyktingar. Mer måste göras när UNHCR nu räknar till fler än 65 miljoner flyktingar – det största antalet sedan andra världskriget.

Att två möten på högsta regeringsnivå om flyktingars och migranters situation har hållits i New York samtidigt som FN-året startar är välkommet och nödvändigt. Dagen efter FN-mötet om migration arrangerade Barack Obama i New York ett finansiellt inriktat möte om hur fler ska bidra ekonomiskt för att hjälpa människor på flykt.

De två mötena bidrog bland annat till att Internationella organisationen för migration, IOM, nu är ett FN-organ, att antalet kvotflyktingar fördubblas till 360 000 och att ökad humanitär hjälp har utlovats. Det är positivt, men det måste samtidigt påpekas att betydligt större insatser krävs. Det finns också skäl att påminna om att flyktingkrisen är en följd bland annat av bristande förmåga bland FN:s medlemsländer att hantera konflikter och humanitära kriser som i till exempel Syrien och Demokratiska republiken Kongo.

Världens länder har med veckans möten tagit några myrsteg mot en global flykting- och migrationspolitik, men mycket mer måste alltså göras. Vi får aldrig glömma att bakom varje siffra finns en individ. Siffran 65 miljoner är oacceptabel.

About Aleksander Gabelic

Aleksander Gabelic är ordförande för Svenska FN-förbundet sedan år 2000.

• Mail
|
• Web
|
• More Posts (91)

Helen Clark, en av kandidaterna till posten som ny FN-chef, vid ett besök i Stockholm i mars 2016.

FN-chefen Ban Ki-moon lämnar sin post efter årets slut. Debatten om en ny generalsekreterare är i full gång. Valet är kanske viktigare än någonsin med tanke på de utmaningar som världsorganisationen står inför.

Krav från folkrörelser i hela världen har bidragit till att processen den här gången är mer öppen än tidigare och att flera kvinnor finns bland kandidaterna. FN-förbundet står bakom kampanjen ”1 for 7 billion” som driver kravet på en transparent process. För första gången har kandidaterna frågats ut i FN:s generalförsamling.

Några kandidater har hoppat av och de som finns kvar prövas nu i informella omröstningar i FN:s säkerhetsråd. Den som i nuläget sägs ha flest röster är Antonio Guterres från Portugal som tidigare var chef för FN:s flyktingkommissariat. Guterres är bara en av tre kandidater med chefserfarenhet från FN – de andra två, Irina Bokova, Unesco, och Helen Clark, UNDP, är kvinnor. Trots det understryks ofta att just kvinnorna måste vara kompetenta.

FN-sekretariatet och flera FN-organisationer och -program behöver reformeras. FN behöver ett modernt ledarskap som kan utveckla organisationen och stärka dess förtroende. En ny generalsekreterare måste även kunna bära upp organisationen och vara en symbol för fred, rättvisa och en bättre värld. FN behöver präglas av modernitet och vår tids värderingar om bland annat jämställdhet mellan kvinnor och män.

Säkerhetsrådet har i höst en unik möjlighet att rekommendera generalförsamlingen en eller flera kvinnliga kandidater. Det vore ett sätt att stå upp för FN-tanken och att posten som generalsekreterare i FN inte måste vara förbehållen en man. Sveriges regering bör finnas bland dem som aktivt driver frågan. Det är ett sätt att också i praktiken visa att både män och kvinnor kan komma ifråga för världens svåraste jobb.

Det är helt enkelt hög tid för en kvinna.

About Aleksander Gabelic

Aleksander Gabelic är ordförande för Svenska FN-förbundet sedan år 2000.

• Mail
|
• Web
|
• More Posts (91)

- Jag drömmer om att bli en beslutsfattare, att få bestämma själv.

Så säger en av flickorna i Afar, Etiopien, som FN-förbundet träffar. Hon, liksom de flesta flickor i vårt land, vill själv bestämma över sitt liv, sin kropp, om hon ska gifta sig och inte minst vilken utbildning hon vill ha. För skolan är oerhört viktig för de här etiopiska tjejerna. De berättar att deras mammor ofta inte gått i skolan och sällan kan tjäna egna pengar. Många barn vill hjälpa sina föräldrar att bygga ett riktigt hus, betala läkarbesök eller köpa mer och bättre mat. För flickorna är utbildning en väg till en bättre framtid och ett bättre liv än deras föräldrar har haft. Men många barn och särskilt flickor måste sluta skolan i förtid. Anledningen är att de gifts bort. I Afar är barnäktenskap mycket vanligt. Ibland gifts flickor så unga som 12 år bort, ofta med en betydligt äldre man.

Ingen flicka som jag träffat på olika resor runt om i världen har någonsin velat gifta sig som tonåring och framför allt inte sluta skolan. Tvärtom värdesätter de sin utbildning eftersom de vet att utbildning är nyckeln till ett bättre liv.

I Afar är könsstympning av flickor mycket vanligt. Det är en skadlig sedvänja som inte har stöd i någon religion utan i okunskap och tradition. För att stoppa barnäktenskap och könsstympning bedriver FN-förbundet projektet Flicka i samarbete med FN:s befolkningsfond UNFPA. Genom utbildning och bydialog med religiösa ledare, traditionella barnmorskor, män och kvinnor, har den månghundraåriga traditionen att könsstympa flickor brutits. Flickorna får också extra stöd i form av skolmaterial och hygienartiklar så att de kan gå kvar i skolan. De som har drabbats av komplikationer från könsstympningen får vård. Att träffa män som stolt säger ”jag ska aldrig könsstympa min dotter, för nu vet jag vad det innebär” är stort.

Det är bra och roligt att vi nu har expanderat projektet Flicka till Abala i norra Etiopien. Arbetet ger resultat, vilket vi berättar om i Nyhetsmorgon i TV4 dag. Tack alla ni som gjort det möjligt att starta arbetet i ännu ett distrikt. Fler områden står på tur. Stöd Flicka-projektet här.

About Linda Nordin

Generalsekreterare på Svenska FN-förbundet

• Mail
|
• Web
|
• Twitter
|
• Facebook
|
• More Posts (66)

Den senaste tidens händelser och debatten om mångfald och värderingar är uppenbarligen svår. Den är icke desto mindre nödvändig. Det är inget märkligt att ministrar och politiskt engagerade lämnar politiken, men förra veckans avgångar visar behovet av en djupare diskussion i det svenska samhället om värderingar, likabehandling och grundläggande mänskliga rättigheter.

Efter att ha lyssnat på olika debattörer kan man konstatera att det saknas en mötesplats för en diskussion om vad mångfald egentligen innebär för oss alla oavsett bakgrund. Jag noterar att det till stor del är människor med utländsk bakgrund som diskuterar handskakningar och samröre med organisationer som inte står för grundläggande demokratiska värden. Var finns kyrkans företrädare och var finns hela det sekulära Sverige i debatten? Under veckan har jag hört att debattörer som har en privat åsikt inte gärna uttrycker den publikt. Det är mänskligt men visar dessvärre också konflikträdsla och självpåtagen censur.

Kan och vågar vi diskutera frågor som handlar om gemensamma normer och de kulturkrockar som faktiskt finns? Finns det en gräns för vad som kan accepteras i fråga om kulturella, traditionella eller religiösa normer? Svaret är rimligen ja men var och hur sätter vi gränsen? Om vi inte talar om detta så lär gränsen sätta sig själv eller konstant vara flytande. Det bidrar knappast till ett vi-samhälle.

Rädsla och osäkerhet leder ofta till frustration. Stigmatisering av grupper är farligt och bidrar i värsta fall till både utanförskap och extrema åsikter. Det bidrar också till att människor inte möts på arbetsplatser, i skolor och i privata sammanhang. Även om det sakta blir bättre är mångfalden dåligt representerad i politiken, i statsförvaltningen och på det säkerhetspolitiska området. Även i den bransch som FN-förbundet verkar är mångfalden bristfällig.

Vi måste orka och våga diskutera värderingar och utmana konservativa normer som inte är förenliga med grundläggande mänskliga rättigheter. Forum behövs för diskussioner om till exempel kvinnors rättigheter. I FN-förbundet arbetar vi sedan många år internationellt och i Sverige för flickors rätt att slippa bli bortgifta som barn eller bli könsstympade. Många uppskattar det men inte alla. Genom att mötas kan vi bryta skadliga traditioner och förpassa dem till historiens skräphög som vi en gång gjorde med de kristnas häxbränningar.

Patriarkala normer måste utmanas och det bör ske med öppenhet, diskussion och gemensamt ansvarstagande. Kanske förra veckans händelser kan bli den katalysator som krävs för att vi på ett djupare plan ska börja diskutera vad vi kan acceptera eller inte. Det kan bli jobbigt, men samtal, möten och tydliga värderingar är trots allt det bästa sättet att gemensamt ta ansvar för ett mer jämlikt, mer jämställt och bättre Sverige.

About Aleksander Gabelic

Aleksander Gabelic är ordförande för Svenska FN-förbundet sedan år 2000.

• Mail
|
• Web
|
• More Posts (91)